En annan form av ätstörning…

Om du tänker väldigt mycket på mat och vad du äter kan det bero på att du har en ätstörning. Så här beskrivs (delvis) ätstörning om man googlar på det. När vi hör ordet ätstörning tänker nog de flesta på personer (ofta tjejer) som är väldigt fixerade vid sin vikt/kropp och som antingen hetsäter eller undviker att äta och har en extremt ångestladdad relation till mat.  Efter många år med IBS har jag insett att jag, trots att jag aldrig varit fokuserad på att gå ner i vikt eller att bli smal, länge haft en väldigt komplicerad och ångestfylld relation till mat. Jag skulle kalla det en annan form av ätstörning, dvs den när maten ger dig ångest för du vet att du kommer få ont i magen av den. Denna onda cirkel som innebär att ju mer du tänker på att maten kommer ge dig smärta , desto mer ont kommer du att få. Hjärnan och magen är starkt sammankopplade. Den här typen av ångest kring mat kan ge den drabbade ett enormt kontrollbehov när det gäller maten vilket i sin tur skapar en enorm stress och just stress är en stor bov när det gäller IBS.  Den onda cirkeln är snabbt igång och den är svår att stoppa. Eftersom det sägs att minst 15% av befolkningen lider av IBS är jag helt övertygad om att denna rädsla och ångest kring matens konsekvenser på magen är oerhört vanlig. Vanligare än vi tror. Ändå pratas det aldrig om den här typen av ätstörning och jag vet inte ens om den har ett namn?

Mat är livet och mat ska göra en glad, ge energi och lycka. Många sociala tillställningar kretsar kring just mat, men vad händer om mat får dig att bli uppsvälld, illamående, gasig, ger dig magknip och diarré? MAT blir då plötsligt inte livet längre, utan maten gör en ledsen, trött och alla sociala händelser som handlar om mat kan kännas jobbiga, stressande och meningslösa.

Mat som allltid varit förknippat med glädje blev efter min IBS diagnos mest en plåga och så ångestladdat. Det blev en ond cirkel för jag fick ont i magen när jag åt, men jag fick ännu mer ont när jag inte åt. Maten blev en stress och jag gjorde ALLT för att bli bättre, men tyvärr utan resultat. Jag la mycket pengar på meningslösa mediciner som inte fungerade och jag provade dieter som hette både det ena och det andra. Jag provade att utesluta olika typer av livsmedel men jag kunde aldrig lista ut vad som gav mig mest besvär eftersom jag ena dagen kunde äta 1 hel pizza utan att få ont, medan jag en annan dag fick världens magknip av lite vitt bröd . Helt hopplöst tyckte jag många gånger och detta påverkade självklart så många delar av mitt liv och det är klart jag blev nedstämd och kände mig ensam i mina problem.

Det var först några år senare som jag kom i kontakt med en dietist som introducerade FODMAP-dieten som jag började förstå vad som hade varit värst för min mage. Trots alla dieter hade jag aldrig provat att helt utesluta lök och vitlök ur min kost. Två livsmedel som jag idag vet är stora bovar för många med IBS. När jag fick en hel lista på vad som kan orsaka symptom var det som att få facit i hand och jag förstod mer och mer vilka livsmedel jag skulle undvika. Det var en sån lättnad! Tidigare hade jag knappt fått behålla någon mat och jag var väldigt smal. Jag hade lätt för att må illa efter måltid och kunde spy av just illamåendet.

Min ångest kring mat började mer och mer försvinna och idag har jag verkligen hittat tillbaka till min kärlek till mat. Jag har gått upp över tio kg sen jag hittade rätt kost för mig. Kilon som jag behövde och som jag faktiskt är stolt över eftersom de känns hälsosamma. Jag var alldeles för smal. Idag är jag också mycket mer avslappnad i mitt tänk kring mat och den onda cirkeln är inte lika ond. Ju mindre jag tänker på hur maten kan påverka mig desto mindre symptom får jag också. Detta betyder INTE att IBS enbart är psykiskt som vissa länge har påstått (det är bevisat vetenskapligt att det är fysiskt), men såklart blir det värre ju mer man tänker på det.

Jag är inte längre 16 år. Jag är nu 32 år och är inte lika brydd om min mage sväller upp eller om jag måste gå på toaletten direkt. Det kan fortfarande vara jobbigt såklart, men det är en enorm skillnad nu.  Mina besvär är, mycket tack vare FODMAP-dieten, under kontroll och jag kan ibland ”fuska” utan det är någon fara. Men även här kan det ibland bli ångestladdat när jag äter något som jag vet inte är ”FODMAP-vänligt” och att det eventuellt kommer ge mig symptom. Men det är iallafall stora framsteg idag jämfört med förr. Jag äter, tuggar långsamt, njuter och lyssnar på kroppens signaler. Det är faktiskt MAGiskt:)

Är det någon av er läsare som känner att ni är inne i en ond cirkel när det gäller denna typ av ätstörning så skulle jag rekommendera er att söka hjälp för det. Det finns olika KBT-terapier som ska kunna hjälpa med detta. Jag har inte själv provat det så kan tyvärr inte ge er feedback på om det fungerar eller inte. Men det är absolut värt att söka hjälp för att komma ur denna onda cirkel som IBS kan skapa.

Kram Johanna

4 kommentarer
    1. Tusen tack Ann! Kul att du kommer följa mig 🙂 Det är tufft att ha sån ångest kring mat =( Men det är bra att vi vågar vara mer öppna med det och hjälpa varandra. Kram <3

  1. Hej och tack för bra inlägg! Jag är också en kvinna strax över 30 år som levt med IBD (crohns) i snart 20 år och utvecklat vad min dietist kallar ett ätstört beteende. Jag har också lyckats gå upp 10 kg från lägsta vikt men åkt upp och ner i vikt i takt med operationer, återhämtning, skov osv. Fortfarande, trots 10 kgs viktuppgång, är jag underviktig men rädd för att gå upp till en normalvikt. Har aldrig haft en vuxen kvinnas kropp och det skrämmer… tack för att du lyfter problemet!

  2. Jag vet inte riktigt hur jag hittade till din blogg men jag är väldigt glad att jag gjorde det . Det va väldigt bra skrivet! Jag har nog haft ibs i hela mitt liv fast jag förstod eller visste inte vad mina mag problem berodde på när jag va ung. Jag ska fylla 45 i år och just det här som du beskriver om en annan form av ätstörning har jag funderat så mycket på senaste året. Jag jobbar innom hemtjänsten och det är väldigt stressigt, våran lunch rast börjar samma sekund som vi loggar ut från en brukare om om det nu råkar vara så att den brukaren bor 1,8 km från kontoret där man ska äta lunch så går mycket utav lunchen bort. Där vet jag direkt pga min ibs att bara det stressmomentet gör att det kommer att va svårt att inte få ont i magen så i bland så struntar jag helt enkelt i att äta men senaste halvåret så har jag hittat en laktosfri kvarg som är ganska fet och jättegod och en glutenfri flappjack( en kaka ihopppressad av torkade bär och havregryn typ) . Men!!!!! I julas så bjöd chefen på julbords lunch och där kom lilla jag och öppnade min kvarg burk och flappjack och alla bara stirrade på mej irriterade och oförstående.jag önskade att jag kunde förklara att visst , jag kan äta flottig prinskorv , köttbullar och hela köret men då får jag sjukskriva mej i tre dagar sen! Jag hade ätstörningar när jag va tonåring men minns att jag slutade inte att äta för att bli smal utan för att åt jag inte så mådde jag ju bättre så det är jätteviktigt att öppet diskutera detta . Kommer nu att följa din blogg .

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras